MORNINGPRAYER
“RECITING THE KORAN FROM KATARINA CLOCKTOWER” - Sound Piece, Katarina Church, Stockholm – 2003
From the clock tower in Katarina Church in Stockholm one can see the Muslim mosque situated close to Medborgarplatsen, a public square. The mosque has a minaret, a prayer tower, which is not in use. This is because the city politicians have decided that having prayers performed from the minaret would not suite the urban sounds space. We live in a culture with Christian traditions not Muslim and therefore Muslim prayers would be perceived as a provocation.
The very unbalanced situation between the two religious institutions and their different rights to the urban sound and landscape had to be challenged or evidenced. The Christian churches having church bells ringing every half hour and the mosque never being allowed to perform a single public announcement.
With the consent of the Katarina Church administration and the imam at the mosque a Muslim afternoon prayer was played from the Katarina Church clock tower. Today it is custom in many mosques to use loudspeakers instead of people singing the prayers from the minarets. Therefore I was given a CD from the imam at the mosque and told to use loudspeakers and CD player. During one afternoon the appropriate afternoon prayer was played every whole and half hour a few seconds after the church bells stopped ringing.
The public reacted in many different ways. Some people being neighbors with the church called the police and complained about the prayers. Other went directly to the church to investigate. The prayers spread some blocks from the church. A group of people not knowing where the prayers where coming from reacted with fear thinking that the prayers were connected with the USA invasion of Iraq some days earlier and that an “unknown” Muslim group was protesting. Apart from some negative reactions most people found the collaboration between the church and the mosque to be a very peaceful and symbolic gesture.
Från klocktronet i katarina kyrka spelas en muslimsk aftonbön upp varje hel och halv timme i samband med att kyrkklockorna slår. Kyrkklockan börjar slå och efter en kort stund börjar böneutropet. Högtalare och således ljud riktades ut mot staden mot moskén vid medborgarplatsen och var tänkt att nå fröbipasserande men även besökare till utställningen som stod utanför kyrkan. Verket kändes som en väldigt naturlig sak att göra just där och just då.
Tidigt under workshopen disuterade vi klocktornet och katarina kyrkas egna ljud. Jag fachinberades av utsikten från klocktornet och berättelsen om hur kyrkor förr kom att byggas på ett särskild avstånd från varandra beroende på hur långt ljudet från klockorna sträckte sig. Från utsikten försökte jag mäta avståndet mellan närliggande klocktorn och se om det fanns något samband i avståndet. Bland alla torn la jag märke till minareten till moskén vid medborgarplatsen. Minareten kändes både mycket mindre och bortklömd i stadsiluetten men framför allt ljudlös.
Jag diskuterade med imamen vid moskén om varför dem inte hade böneutrop och om min idé att bjuda in en böneutropare till katarina kyrka. En naiv idé om ett möte mellan två religioner, kulturer och spirituella rum. En viktig del i min tankeprocess vid planeringen av verket var det pågående Irakkriget som utmålats som ett nästintill religiöst krig mellan det kristna väst och det muslimska öst. Samt starka uttalanden av demokratiska ledare som bekräftat ett västerlänskt bipolärt tänkande om det goda mot det onda.
Mina farhågor var att imamen skulle se inbjudan som en slags negativ assimilation från den svenska kyrkan och att prästen för katarina kyrka skulle se böneutropen som alltför provocerande. Själva förverkligandet av verket gick förvånandsvärt enkelt och båda parter var väldigt entusiastiska inför idén. Jag fick själv upp ögonen för mina egna fördomar om dels religiösa föreståndare men även skillnaderna mellan den kristna och den muslimska religionen. En tanke jag fick var att de båda religionerna tycktes stå närmre varandra och vara mer angelägna att mötas än man kan tro. Att det i alla fall här i sverige tycks finnas större glapp mellan de icke religiösa och de religiösa än mellan de olika religionerna i sig.