REVOLVE
Revolve a Good TV Debate Program
Revolve is a series of TV programs. The first program broadcasted November 2005. The program was produced with help of the KU funded art project Good TV. Research and development in the arts (KU) is the University College of Arts equivalent to research.
The idea is to let three to four persons experts in the same field, discuss a subject that they are well conscious and knowledgeable about. The conversation takes the forma of a smaller seminar where the best conditions for creative conversation and constructive problem solving exist. Everything is recorded in a Television Studio to be broadcasted on Non Profit television Channels. The language used depends on the persons invited.
Springing from what drives the invited speakers and their own interests in the question posed the discussion is led into different levels of complexity and referring states. There are no demands on the speakers to adapt de language and conversation to any kind of public. The possibilities and limitations of the conversation are defined by the participants themselves.
The participants are allowed to take up as much time as they like. There are no limits to the length of the program. It could be a short half hour program or a long 4 hour seminar. The film crew is well aware and adapts easily to the condition of the discussion.
Conventional Television broadcasts both public service and commercial only give a limited timeframes for discussions and analysis. At most a television program will spend up to an hour to debate certain issue. This often leads to hectic discussions with poor arguments and populist expressions. This makes an impossible climate for the debaters and thinkers that might want to present more complex arguments or might need time to formulate appropriate answers.
“Television is for the people” – Often this is taken as an argument to adapt television for the people. In the adaptation a clear generalization is made that all too often is based on the assumption that “the people” are stupid or not interested in certain kinds of information. This gravely limits the potential for television to be an effective tool for democracy and political or cultural debate. We can see an even grater decrease in programs that attempt to present an alternative view on the world, both structurally and content wise. Leading to a narrowing grand narrative presented through mass media.
What if television really could be used as a forum for a multitude of ideas and knowledge production? Many attempts have been made to create the Television University. But none of the attempts have really challenged traditional forms within television. What ways could there be to present knowledge and information? Each an every one of us has their knowledge and way to acquire and mediate it. Some of the norms within television say that knowledge has to be presented in a pedagogic and entertaining way. Maybe knowledge can be entertaining without resigning to the form of the spectacle or extended classroom. People with knowledge have to be allowed to express their thoughts in a way that favours conversation and creativity the most. Knowledge TV could be to witness these conversations. Understanding does not necessarily come with simplification. Rather leaving knowledge in a complex form might convey tools and means to restructure information from conventional patterns.
Principles
All invited participants are “experts” in the same filed or a closely related one. They are gathered to discuss specific questions within the same field of knowledge that they are experts in.
Everything is done in cooperation with the participants. Nothing happens without their consent. The lead question of the program is formulated in consultation with the participants and producers long before the program is recorded. So that there is time for the participants to prepare in any way they might feel necessary.
There are no time limits of the program length. The discussion proceeds until the participants themselves feel it should be ended.
There is no host for the show. The program and the participants are introduced with separate footage before the initiation of the discussion. The conversation is no monitored, managed, introduced or interrupted by anyone but the participants themselves.
To reach a point where the critique of mass media with in media becomes evident the program will be produced with the aim to be able to compete and even be better than a standard television program regarding quality image and production.
The rights to each program are shared among the participants of that specific program and the producer.
Revolve: en samtalsserie på Good TV
Konsten har ofta haft en uttalad önskan att påverka den värld vi lever i, att få betraktaren att ta ställning, att våga beskriva en komplicerad och obestämd världsbild. Idag anses konsten och konstnären av många som en marginaliserad aktör i den politiska diskursen. För mig är det självklart att konst och den kunskap som konst kan medföra, verkligen har något att säga till om där politiken utspelar sig.
Massmedier, liksom televisionen, är starka maktfaktorer i dagens samhälle. Vill man snabbt påverka människors uppfattning om världen börjar man först med att manipulera media. Att ifrågasätta makten genom att utveckla egna medel inom massmedia, ger en viktig möjlighet att själv definiera sin roll och åsikt i en alltmer mediastyrd tillvaro. Idag kan fler människor med relativt enkla medel både producera och sända TV och därmed bidra med den världsbild man själva vill se och skapa.
Jag vill se att medier används mer för att presentera engagerande frågor. Att fler fick plats för att lära oss om just deras fråga. Att deltagare i TV-program gavs möjligheten att själva styra uttryck och innehåll som aktörer på lika villkor. Människor med inblick i och kunskap om en fråga måste få frihet att samtala på det sätt som gynnar diskussionen och kreativiteten bäst. Mediabolagens strategi för kommunikation underskattar allt för ofta publikens behov av välgrundad information och dess förmåga att tänka själv. På så sätt ignorerar man televisionens möjlighet att vara ett verktyg för en intellektuell debatt.
”Revolve” är en idé till en serie samtal på TV där experter på samma eller snarlika områden ges möjlighet att diskutera en specifik dagsaktuell fråga. Revolve är ett sätt att skapa samtal och samtidigt betrakta samtalet utifrån. Det icke polariserade öppna samtalet en mindre grupp människor emellan, är en utmärkt form för kunskapsbildning men även en bra introduktion till nya frågeställningar. Ett samtal där de inbjudna deltagarnas drivkraft och egna intressen fritt leder ämnet in i olika nivåer av komplexitet. Inget krav ställs för att anpassa samtalet inför en publik och ingen programledare avbryter för att summera oavslutade argument. De medverkande introduceras i början av programmet men samtalet styrs inte och inleds inte av någon förutom av deltagarna själva. Ingen begränsning av programmets längd, samtalet fortgår till dess deltagarna tycker att det bör avslutas. Varje samtalsämne formas och förbereds av deltagarna, för att åstadkomma de bästa förutsättningarna för en kreativ diskussion.
Målsättningen med Revolve är att erbjuda välproducerade TV-program till public access-kanaler, som till exempel Öppna Kanalen, i Sverige och Europa. Ett av motiven till denna strävan baserar sig på möjligheten att via dessa kanaler, som varken regleras av statliga eller kommersiella intressen, utmana etablerade normer inom TV-mediet. Normer som mediabolagen, privata såsom statliga, inte tillåter sig att ifrågasätta. För att kritiken av media genom media ska bli tydlig produceras programmen med målsättningen att kunna mäta sig med – och kanske vara bättre än – konventionella TV-programs produktion och bild. En annan ambition är att låta Revolve bli ett ambulerande forum för olika grupper, föreningar, intresseorganisationer, forskarlag eller tidningsredaktioner, att driva den fråga de anser viktig att ställa idag. Där får grupperna själva sätta sin nivå och form på samtalet. Det erbjuder betraktaren en ärlig och orörd inblick i ett samtal, som annars isoleras till platser där enbart ett fåtal intresserade söker sig till.
Men det räcker inte med att bjuda grupper av människor att prata om sina favoritämnen i timmar - frågorna som diskuteras under programmen måste vara av ett slag som berör alla. Vilka är då dessa väsentliga frågor som alla kan ta del av? Vilka frågor är mer angelägna än andra att ställa? Varje samtalsprogram blir ett uppriktigt försök med ambitionen att ställa just en sådan väsentlig fråga.
Det första programmet, Revolve#00, produceras i samarbete med filosofen och redaktören Sven-Olov Wallenstein. Programmet sändes på Good TV under hösten 2006. Good TV är initierat av konstnärerna Michele Masucci, Loulou Cherinet och Juan Pedro Fabra och drivs som ett öppet galleri i 340 000 vardagsrum runt om i Stockholm.
Samtalet som förbereds utgår från en aktuell diskussion om människans politiska och rättsliga förutsättningar idag. Enligt den italienske filosofen Giorgio Agamben befinner sig våra politiska institutioner i ett normaliserat undantagstillstånd där deras rättsliga ordning upphävts och därmed även gränsen mellan tyranni och demokrati. Hur ser den politiska ordningen ut idag, befinner sig politikens institutioner i ett permanent kristillstånd? En bakgrund till samtalet är de senaste årens internationella och lokala politiska händelser, med exempel på de platser där det rättsliga undantagstillståndet infinner sig och vad det har för humanitär innebörd. Resonemangen förs främst ur ett historiskt och filosofiskt perspektiv.
Revolve#00 / Betacam SP, 3 hrs 46 min
Transkriberade utdrag ur debatt programmet
Inspelat 20 november 2005. Deltagarna består av Sven-Olov Wallenstein, Cecilia Sjöholm och Pål Wrange.
Sven-Olov Wallenstein
Idén att politiken grundläggs i en akt som inte ens är suverän i Schmitts mening utan än mer obeständig som i Agambens fall är för mig en flykt från politiken. Idén om att man kan börja om från början. I en situation där vi inte har en kod, norm, regel. Det är just en punkt som inte är politisk. För mig är politik är att vi just är mitt i någonting, att det redan finns partier, nationer, grupper som bekämpar varandra och måste förhandla sinsemellan. Men att börja om från början är inte politik längre. De här idéerna om politiska absoluta identiteter som revolutionen är politikens upphörande. Det finns ingen politik efter revolutionen. Det finns en helt annan politik efter undantagstillståndets fundamentala tillstånd. Att börja om från noll är en dröm att träda ut från politiken.
Cecilia Sjöholm
Det finns en slags underliggande dröm om det rena tillståndet. Där tanken kan födas om vad politiken borde vara och vad den är, en slags Heideirriansk dröm om varat.
Det är ett problem i den politiska filosofin att man kommer till en punkt där den politiska samfälldheten upphävs samtidigt som det är den som är själva grundförutsättningen för politiken.
Pål Wrange
Alltså då menar vi politiken i den vardagliga meningen. Att styra om gemensamma intressen och tillgångar. Det man framför allt gör i riksdagen. Agamben definierar suveränen som den som bannlyser. Det är en ännu mer tillspetsad formulering än Schmitts definition. Om det har en betydelse att han har en vilja bort från den vardagliga politiken vet jag inte.
Sven-Olov Wallenstein
I den bemärkelsen att han vill analysera ett tillstånd som är extrema gränsfenomen. Där dem vanliga reglerna upphör att gälla. Undantagstillståndet är en plats där allt kan födas på nytt. Det föds på nytt just för att det inte är redan bemängt med det gamla vi har. Det tar samma plats som begreppet revolution, fast mer obestämt det är inte längre klass, historien, subjekt proletariatet. Utan det är något som är helt obestämt.